Min katt har filosofisk panikångest
Den varelse jag ödslar mest kärlek på är min fina katt, Sniper, som jag just nu tycker fett synd om. Hon har för tredje gången fått en kull på tre ungar, varav som vanligt två är söta och en är ful. På sedvanligt vis blir den mindre vackra utfryst i min familj och ingen vill gosa med den. Så medan de andra två får mänsklig kärlek får den stackars fula ankungen i kattkropp umgås med sin mamma, ofta genom att dricka av hennes mjölk - och bli fet och på så vis ännu fulare och mer impopulär. 

Anledningen till att jag tycker synd om den lille tjockisens mamma är dock en annan, nämligen den att vi lämnade bort den näst finaste utav ungarna igår. Sniper har därför hela dagen gått och funderat kring vad som gick fel, varför hon än en gång misslyckats som mamma. Söt som hon är ligger hon nära mig, med kisande ögon tittandes in i väggen och tänker så koncentrerat hennes lilla hjärna förmår att tänka. 

"Varför lämnar de mig alltid - är det mitt fel? Slickar jag på dem för mycket? Vart tar de vägen? Eftersom de alltid försvinner kanske detta inte är meningen med mitt liv? Hur många har försvunnit hittills? Hur många hade jag från början? Hur fick jag dem? Vem är jag? Vem är han, den där långa killen med ful frisyr? Varför luktar han så illa?" 

Precis som jag hittar hon inga svar på sina problem och grinar därför av hela hennes hjärta, så högt att hon väcker hela familjen. Så jag tvingas kasta ut henne - i regnet. När hon sedan släpps in efter att ha gnällt utanför dörren i ett par timmar tränger sig tankarna på igen. "Var är ungarna? Jag undrar om de har klarat sig utan mig? Tänk om någon har försvunnit igen? Hur många var de sist jag såg dem? Varför är jag genomblöt? Vem är jag?" Medan hon tänker vidare, mer ångestfull än innan, letar hon upp sina ungar och slickar på dem ännu mer frenetiskt än tidigare. Att göra dem lyckliga är det enda som hon med säkerhet vet tillfredsställer henne - det enda som kommer i närheten av att kännas meningsfullt. Kan hon inte göra sig själv en tjänst kan hon hjälpa andra. Är det inte precis så vissa av oss människor lever...? 

--

http://www.elenziah.com/morph
nme@elenziah.com
.