19 ÅR OCH JÄTTELYCKLIG Har tänkt börja skriva seriös dagbok här på Lunargay så jag har tagit bort mina gamla skitinlägg från tidigare. Ska inte bli någon sentimental smet, mest åsikter och predikningar om allt möjligt jag orkar slösa tid på att smeka tangentbordet med. Och det är inte mycket med tanke på hur ofta jag redan sitter här. Idag blir det känslor framför mening, dock... Fyllde 19 igår. Inget direkt firande i och med att 19 är ett väldigt meningslöst tal och att det var mitt i veckan, en tråkig onsdag. Allt blir av i helgen istället, typ. Det känns som om man mognat förbi all längtan efter presenter och istället ser fram emot att se vilka som kommer ihåg ens födelsedag - vilka som bryr sig. Självklart menar jag inte att de som inte tänkte på det inte bryr sig, så larvig och dum är jag ju inte. Däremot börjar man självklart undra när ens små förutsägelser man hade innan visade sig vara helt korrekta. Det var kul att se, och det gav mig nog en klarare bild av det hela. Jessika - du var gulligast ;) Annars kan jag berätta att det tveklöst var min sämsta födelsedag någonsin, helt överlägset den jag kände mig minst lycklig på. Anledningen till det vet mina närmaste vänner om. Jag har heller aldrig någonsin varit så tankspridd som jag är för tillfället, och jag hatar det. Det finns inga svar, inga sanningar, inget att komma fram till. Känner man sig hela tiden gråtfärdig på sin födelsedag är något väldigt fel, inte sant? -- http://www.elenziah.com/morph nme@elenziah.com