GIBSON VILL BERÄTTA SANNINGEN Jesu tolv sista timmar innan den brutala korsfästelsen. I ett förädlat område som sägs vara så naturtroget det gamla Jerusalem man kan komma. På arameiska och latin utan översättning. Hollywoodikonen Mel Gibson, känd från kassasuccéer som Signs, Patrioten och den flerfaldigt Oscarbelönade Braveheart - den senaste filmen han regisserade - menar att 'The Passion of Christ' var filmen han var ämnad att göra. "Den Helige Ande arbetade genom mig med den här filmen, och jag styrde bara trafiken. Jag hoppas att filmen har kraft som vittnesbörd", säger han. Som tolvåring flyttade den New York-födde Mel och hans familj, bestående av elva syskon, hem till Australien efter att pappan, Hutton Gibson, vunnit pengar i tv-programmet 'Jeopardy'. Fadern var en djupt troende katolik som uppfostrade sina barn efter kristna värderingar, där alkohol och sex före äktenskapet var självklara synder. Mel hade stor respekt för sin far och menar att Hutton än idag, 85 år gammal, är den han lyssnar mest på. Den filmiska banan tog fart när Mels syster bakom ryggen på sin bror sökte en filmroll åt honom. Då han hade varit i slagsmål kvällen innan kom han blåslagen till provspelningen, något som visade sig oväntat lyckosamt och vann honom rollen. Mel som hade scenskräck och ville bli journalist hade inom kort gjort succé med filmer som 'Mad Max' och 'Tim', varav den förstnämnda blev en kultklassiker och den senare som 22-åring gav honom den australiska motsvarigheten till en Oscar. Några år därefter var han ett hett byte för Hollywood. Inte förrän vid 35 års ålder började han på riktigt fundera kring sin tro, vad allt innebar. Trots den starka övertygelse som fanns kände han sig tvingad att lära sig mer. Han läste, funderade, diskuterade. En annan typ av tacksamhet över att vara vid liv hade växt fram inom honom, främst eftersom han menade sig ha insett att han hade en egen skyddsängel som vakade vid hans sida. Att han året efter sitt genombrott i Australien överlevt en svår bilkrasch var det starkaste beviset för det. Under denna period kom han på ett underligt sätt i kontakt med vad som senare kom att utvecklas till manuset för 'The Passion of Christ'. I sökandet av en annan bok i sitt lilla bibliotek föll Anne Catherine Emmerichs 'The Dolorous Passion of Our Lord Jesus Christ' honom bokstavligt talat i händerna. Emmerich var en nunna vid det artonde sekelskiftet, känd för sina många uppenbarelser och profetior, vars bok var en sammanställning av de levande och detaljerade syner hon hade haft kring Jesu liv. Vissa av dem kunde ge en annan nyans eller i vissa fall ny syn på vad som beskrevs i evangelierna. Gibson fascinerades. Och tankarna levde kvar. Med sitt eget filmbolag ICON sedan länge stadfäst var han år 2002, alltså mer än tio år senare, redo att ta nästa steg i vad han kände att Gud ville se honom göra - filmen om Jesu lidande ('passio' på latin). "Under min uppväxttid insåg jag aldrig vad det innebar", har Gibson berättat för en journalist. "Jag insåg inte hur svårt det var. Den slående fasa av vad Jesus genomled för vår frälsning slog mig aldrig. Att förstå vad han gick igenom, även på mänskligt plan, får mig inte bara att känna medkänsla, utan också en skyldighet: Jag vill betala tillbaka av det oändliga i hans offer." För att på något sätt kunna göra det rättvist - något annat säger han sig inte ha vågat - ansåg han att det inte fanns utrymme för alltför stor anpassning. Han var inte ute efter en kassasuccé och han ville inte göra ännu ett "steriliserat religiöst epos - jag försöker nå handlingen på en väldigt personlig nivå och försöker göra det verkligt", sa han under inspelningen. Målet är att "skapa ett bestående konststycke och alstra seriöst tänkande bland publiken av diverse trosuppfattningar, eller inga alls, som har olika bekantskap med dess berättelse". Han vill beskriva Jesus som han var, i den tid han levde, hur han pratade, och på det extremt grymma sätt han plågades. "När publiken kommer till korsfästelsen", berättar Jim Caviezel som spelar Jesus, "tror jag att det kommer vara många som inte klarar av att se det och tvingas gå ut. Samtidigt tror jag att många kommer att stanna och dras till sanningen." Sanningen, som enligt Gibson och Caviezel, är att Jesus var Guds son. Även under inspelningen har folk, enligt diverse rapporter, blivit som förvandlade. Gibson själv har sagt att "alla som har jobbat med den här filmen har förändrats. Det var agnostiker och muslimer på inspelningsplatsen som konverterade till kristendom", och han har dessutom berättat om flertalet helanden, däribland en som under arbetet med korsfästelsen blev slagen av blixten men genast reste sig upp. Jim Caviezel som fick spendera 15 dagar blodig och hudflängd hängande på korset, vilket bland annat fick hans axel att hoppa ur led vid ett tillfälle, vittnar även han om den kraft och smörjelse som fanns på inspelningsplatsen. Om att som troende spela en så ansvarsfylld roll berättade han att "Gud ger en alltid en sådan styrka. Och stor kärlek. Och sinnesro, alla sådana saker. Så jag frågar Honom hela tiden, jag säger, "Helige Ande, fyll mig. Jesus, älska mig. Gud, rädda mig." Och jag säger det om och om och om igen." Faktumet att han var 33 år fyllda när Mel Gibson ringde och frågade honom om han kunde axla rollen, lika gammal som Jesus vid sin död, var det första beviset på att det var Guds plan, menar han. I skrivande stund har Gibsons film, budgeterad på över 200 miljoner svenska kronor, ingen distributör och framtiden är osäker. Ämnet är kontroversiellt och filmbolagen är tveksamma i och med den frihet Gibson har tagit sig; två ingredienser som enligt bolagen tidigare legat som grund för publikfloppar, däribland Martin Scorseses omstridda 'Kristi sista frestelse' och John Travoltas scientologi-kalkon 'Battlefield Earth'. Åtskilliga tvister och debatter om huruvida 'The Passion of Christ' kommer att egga till antisemitism har dessutom cirkulerat i media. Filmen kan tolkas som att det är judarna som dödar Jesus, menar de, och Mels far, Hutton, har kopplats samman med nazister och sägs förneka att Förintelsen ägt rum. Mel har svarat den del av den kritiska religiösa testpubliken eller teologer som har fått läsa manuset och anklagat honom för judefientlighet att det inte alls är hans avsikt - tvärtom. "Jag hatar ingen, särskilt inte judar. De är mina vänner och kollegor, både inom mitt yrke och mitt privatliv. Antisemitism är inte bara motsatsen till mina personliga tro, det är också i motsats till kärnan av budskapet i min film". Men det är kanske framförallt avsaknaden av en begriplig översättning som besvärar distributörerna. Regissören står hur som helst fast vid att publiken kommer att förstå budskapet trots att de inte begriper ett ord latin eller arameiska. "Förhoppningsvis kommer jag lyckas överskrida de språkliga barriärerna med mitt bildspråk", menar han. Och att ämnet drar publik tror han på. "Det finns ingen större hjältesaga än denna, om den mest genuina kärlek någon kan ha - att ge sitt eget liv för någon. 'The Passion of Christ' är det största filmäventyret någonsin. Jag tycker att det är den största kärlekshistorian någonsin; Gud blir människa och män dödar Gud - mer actionfyllt än så kan det inte bli." Att den borde passa en tid som denna talar bland annat Sagan om Ringen-filmernas - Gibson delar apropå dem födelsedag med J.R.R. Tolkien - enorma framgång för. "Kampen mellan det goda och det onda", fortsätter Gibson, "och kärlekens överväldigande kraft är större än ras och kultur. Den här filmen handlar om tro, hopp, kärlek och förlåtelse. Det här är de saker världen kunde använda mer av, särskilt i dessa turbulenta tider." -- [skriven 2003] http://www.elenziah.com/morph nme@elenziah.com