MAN SKA SE DET POSITIVT! (020221) Ett fantastiskt dygn har det varit. Härligheten började för nästan exakt 24 timmar sedan när en arbetande version av mig, omedvetet klädd i samma t-shirt jag hade på mig under 2001 års värsta dag, satt vid datorn och en doft plötsligt tog koncentrationen ifrån vad jag pillade med. Glatt överraskad märkte jag att min katt hade skitigt ner hallen utanför mitt rum, med sliskigt lösbajs som luktade kungarike, lite som en godispåse från paradiset. Det blev att stoppa upp papper i näsan för att undvika stanken och att lite smånynnande på bra musik såsom Westlife torka upp hennes tårta, vilket bara tog lite mer än en kvart. Det var det lugnt värt - jag fick ju bajs på händerna. Redan innan var jag glad. I den tråkiga vardagen av långa nätter tillsammans med mina vänner och två tv:s med OS och annat blaj hade ett litet gäng besvär smugit sig på som gjorde allting mer spännande. Olösliga problem, sådana man inte har någon makt över vilket självklart var lite extra motiverande. Förutom dessa hade jag tidigare under kvällen jublat högt över Juventus oavgjort på hemmaplan mot Deportivo - en straffmiss och en nick i stolpen i slutminuterna vid nästan öppet mål - som förmodligen kommer att betyda att de slipper spela kvartsfinal, och när jag sedan gick och la mig önskade jag att jag kunde få leva om denna dag minst en gång till, helst i all oändlighet. Allt var så... gulligt. Efter ungefär fem timmars mysande då jag där i sängen nöjt grubblade kring två tjejer i mitt liv, där den ena helt rättvist påverkar mitt taskiga sätt mot den andra utan att den gör något fel själv blabla, lyckades jag tyvärr somna, givetvis på ett humör som fick mina drömmar att bli alldeles, alldeles underbara. Tre timmar senare var det upp och hoppa - det var en ny dag med nya, unika möjligheter! En segerdag helt enkelt! Det första jag gjorde var att kolla min mail, där jag till min glada förvåning fick två besked jag verkligen inte hade hoppats på dagen innan - intressant! I och med att min dygnsrytm "gått sönder" - och det är ju alltid roligt - var det redan timmen senare, 19.00, dags för hockey tillsammans med fyra polare. Vi hade alla planerat inför helgens semifinal med Sverige mot vinnaren av Finland eller Kanada och blev väldigt förvånade när Vitryssland tog ledningen med 2-1, laget som av Aftonbladet fick betyget 12/30 mot Sveriges 29/30 och som skulle förlora med 7-1 trodde de. Vi var inte lika säkra som dem men vilken överraskning det sedan blev när Salo nicktouchade in Vitrysslands vinnarpuck i bästa Kluivert-maner - det var ett stort sportögonblick för oss alla, med minst sagt starka känslor. Man blev verkligen rörd när man fick se Näslunds lyckotårar efter matchen... eller ja, efter att först ha fått se och lyssna på insiktsfulla och intressanta analyser kring damernas slalom då. Anja fick ju brons - brons! I ett olympiskt spel! Hon körde ju inte ens ur! Det snackades om 7-8 guld till Sverige innan årets OS och jag säger bara en sak: vänta tills 2006! Då slår vi säkert till och med Australien i guldligan - och Elofsson vässar formen och slår längdåkaren från Kamerun! Lugnt! Överlyckliga satt vi och väntade in Peja och hans curlingpolares semifinal mot Kanada, laget de oväntat slog med 6-5 i gruppspelet. I första omgången lyckades Kanada, med det söta ankaret som ser ut som en alkoholiserad lagpappa för fotbollstjejer årgång -95, avgöra hela matchen. Samtidigt gick dagens fotbollsresultat precis lika bra. Det blev ungefär noll rätt på Oddset för mina vänner och... uhm, nah, vi orkade inte med längre. Det var typ ingen segerdag... Alla drog hem och jag låg ensam kvar med min älskade bror som inom kort somnade, vi som skulle kolla Finland-Kanada tillsammans. Medan jag väntade in matchen satte jag mig vid min antika dator och fick då dagens mest tragiska besked - jag var nära att börja lipa. Ska inte nämna vad det handlade om men hemskt var det verkligen, tyckte i alla fall den redan tröttkörda jag och undrade vad som skulle hända härnäst. Kanske skulle jag fastna med fingret i CD-ROM:en, eller benet i stolen? Bedrövad stack jag tillbaka till tv:n för att heja på Finland, mest för Teemu Selännes skull och för att jag så gärna ville att finnarna skulle ta hem matchen så att de fick chansen att leka med vitryssarna efteråt. Teemu var ju så skön som sa att han, innan Sveriges bragdmatch mot de blekaste av ryssarna, tyckte att Sverige var det bästa laget och värda guld, och att han hejade på dem så länge de inte spelade mot Finland. Men nej, Kanada vann. På grund av händelsen innan var det svårt att fokusera på matchen och jag kände att jag var tvungen att få ur mig all smärta någonstans, såsom i en text, för att kunna leva vidare. Så fort jag öppnade dörren för att bege mig till datorn möttes jag av den där majestätiska doften som jag njöt av dagen innan - kunde det vara bajs igen? Det var bara att ge 110% för att lukta sig fram till svaret, att göra sitt bästa och se hur långt det räcker. Och yeah - en söt liten brungul pöl i min nya lilla bädd. Katten hade kört i väggen, inte hunnit acklimatisera sig, typ. Nä, jag är glad att jag är holländare, att jag inte är särskilt förtjust i hockey (tro för den sakens skull inte att jag inte är insatt, engagerad osv), att jag innan OS tippade fiasko (svenskar verkar generellt bara vilja överraska och ser inte ut att klara av att göra något bra som de förväntas lyckas med) som den realist jag tycker mig vara (vem tycker inte det när den har rätt?) och att jag - till skillnad från efter EM- och fotbolls-VM senast - nu ändå kan känna tacksamhet för hur otroligt härlig denna vecka har varit redan timmarna efter det största nederlaget. Jag har skrattat, njutit, varit helt inne i dramatiken - det mesta - och lärt mig mycket nyttigt, som att Magda har stora tänder (och ett rätt sött leende), shorttrack är en sport du och jag skulle kunna vinna guld i, min t-shirt är från hellbatet - lite allt möjligt. En kyss till alla som har besökt mitt kalla hem under denna mysvecka: Mike, Stan, Foe, Cron, Lin, Jill, Frid, Fredd och självklart till Earl, Alec och Sepp, medan vi ändå håller på även till Silv och Mich som har varit lika söta men längre bort. Och jo, det luktar fortfarande kattskit här inne - hon har nog missat att toppa formen, katten. Det räckte inte ända fram. Jag vet inte vad det berodde på, om jag ska vara ärlig... -- http://www.elenziah.com/morph nme@elenziah.com