Att måla sin tavla Från att du föds till den tidiga tonåren så letar du färger. Du lär dig om de vanligaste och hittar genom diverse experiment egna nyanser själv. Samlandet är lustfyllt och intensivt. Mellan tonåren och 20-årsåldern testar du vilka färger som fungerar med varandra, vilka du tycker om, vilka som väcker anstöt eller populäritet. Vissa fungerar, andra inte. Du börjar lära dig vad du anser bra och dåligt. Mellan 20 och 25 börjar du måla bilden. Du har fått en uppfattning om hur du vill ha den men känner dig ändå osäker på den klara bilden. Med den färgpalett och de redskap du tycker dig ha försöker du göra så gott du kan. Andra verkar inte riktigt känna på samma sätt som du. Kanske ser du det som något ytterst spännande, roligt och utmanande, kanske som något frampressat, omotiverat och svårbemött. Bara du vet hur aktivt du målar. I mitten av 20-årsåldern har du en bild din omgivning nu länge har granskat. Du finputsar då och då, ofta av ren vana, ibland för att bli av med något misslyckat eller störande. Du försöker piffa till bilden och finna en fin, behaglig och värdig plats för den så den får det utrymme och den uppmärksamhet du anser den förtjäna. Helst ska den vara unik men i ett sammanhang, intressant och oumbärlig men samtidigt i din egen ägo. Hur den uppfattas varierar mycket, från att ena dagen vara helt missförstådd och bortglömd till att nästa verka ha funnit sin plats. Du försöker ta hand om den. Tiden går och du tvingas spendera mer och mer tid på att hålla den i trim. Färgerna ser inte lika vackra ut längre och ramen är stött - ibland undrar du till och med om bilden inte är i färd att ramla ned från den plats du fann åt den. Kanske går det inte att göra så mycket åt hur den ser ut, men minnet av hur den en gång blev beundrad får den ändå att lysa. Du minns vad folket sa, vad den betydde för dem, hur den inspirerade och förändrade, och hur ingen annan tavla åstadkommit samma sak. -- [skriven 2005] http://www.elenziah.com/morph nme@elenziah.com